Start  |  Blogg  |  Bilder  |  Historia  |  Profil  |  Sponsorer  |  Gästbok  |  Autografer

Historia

Publicerad: 7 juni 2003 Kl.00:00  | Uppdaterad: 19 oktober 2011 Kl.13:34

Jag är född och uppvuxen i Näcktjärn en och en halv mil väster om Söderhamn. Vid 7 års ålder följde jag för första gången med min tvillingbror (Pär) och några kompisar till IFK Bergviks skidstadion. Jag kan väl inte påstå att jag fastnade på en gång, men det var i alla fall en början.

Innan skidor blev huvudidrott hann jag med att testa ett antal andra idrotter Bl.a. Fotboll, bordtennis, segling, simning, löpning och vattenskidor.
Som ungdom var väl resultaten lite upp och ner, men jag tyckte det var skoj att träna och hade aldrig några funderingar på att lägga av. Tror jag var 23a som bäst på USM.

Vid 16 års ålder bestämde jag mig för att satsa för fullt på skidor. Istället för att söka skidgymnasium så valde jag att gå gymnasiet hemma i Söderhamn. Där läste jag teknisk linje i tre år. Det var ett alternativ som funkade väldigt bra för min del. Vi hade jättebra support från Kjell Haglund som var tränare på det s.k. hemortsalternativet. Dessutom så fanns tryggheten och servicen att bo hemma några extra år.
I samma veva så bytte jag också klubb till Söderhamns skidallians.
Under juniortiden tog jag några rejäla kliv resultatmässigt framåt med några juniorlandslagsuppdrag och ett par JSM medaljer.
Sista året som junior gjorde jag lumpen på I5`s idrottspluton i Östersund.
Tränare på plutonen var Mikael Jonasson.
Året i det militära var ett väldigt bra år för min utveckling. Vi hade obegränsade träningsmöjligheter och lagom med militärutbildning. Innan vi muckade hade Micke lyckats övertala mig att stanna kvar i Östersund och söka in på skidhögskolan. Det är ett beslut som jag är väldigt glad för idag.
Att komma från junioråldern och kliva rakt in i senioreliten är oftast ett mycket stort kliv.
Mina mål var till en början att ta några rankingpoäng, säsongen slutade med en 25e plats på SM 15 km och en 7e plats på SM 50km som bästa resultat.
Tyvärr räckte det inte till att platsa i nåt landslag.
Året därpå bytte jag åter klubbadress och jag valde Stockviks SF i Sundsvall. Stockvik var en klubb som jag trivdes mycket bra i. Vi var ett mycket roligt gäng, både ledare och åkare. Det var en professionellt styrd klubb som man kände trygghet i och kunde utvecklas i lugn och ro.
Samma år startade hemvärnet en träningsgrupp som innebar att vi fick följa med landslaget på en del läger. Det var en sporre att få träna med de bästa skidåkarna i landet och det hjälpte mig att utvecklas ytterligare ett snäpp.
Det riktiga genombrottet som senior kom 2001 på VM i Lahtis då jag som reserv fick chansen att åka tre och femmilen och lyckades knipa två 15e platser.
Nästa år var OS året som jag sett fram emot mycket. Efter en väldigt bra genomförd sommar så kom problemen lagom till tävlingspremiären.
Det började med att jag ovetande genomförde de två första tävlingarna med en punkterad lunga, men det var inte nog med det. När jag efter två veckor skulle börja träna igen så hann jag med två pass innan körtelfebern kom krypande.
Efter ytterligare fem veckors vila så var det inte lätt att komma igång igen, men jag hade väl inte helt gett upp hoppet om OS. Tyvärr så kom formen lite för sent. Veckan efter Salt Lake så gjorde jag min bästa världscup tävling hittills med en fjärdeplats i Lahti 15km(f). Senare på säsongen lyckades jag knipa ytterligare en fjärdeplats på Holmenkollens femmil och två SM guld i Gällivare. Det kändes verkligen som en skön revansch efter en sån jobbig inledning.

När säsongen var slut så hoppades jag få skriva ett nytt kontrakt med Stockvik, men de hade tyvärr beslutat att lägga ner sin seniorsatsning. Sökandet efter nya klubbar gjorde att jag till slut hamnade i Östersunds SK. Efter en smått fantastisk första säsong med klubben, kan man inte vara annat än helnöjd. Vi har enormt duktiga vallare, kokerskor, och ledare i övrigt som skapar en trygghet som gör att vi åkare kan koncentrera oss på att åka fort till hundra procent.
Säsongen innehöll också min största framgång hittills i min karriär, som självklart var Femmils silvret i Val Di Fiemme.
Med allt detta i bagaget så hoppas jag på nya och ännu större framgångar i framtiden.

Dela på Facebook Dela på Twitter

Tidigare blogginlägg
Senaste i gästboken
Team Anders Södergren
Det är roligt att så många är in och läser på hemsidan.
Jag ska försöka att uppdatera den så ofta jag hinner.

Jätteskoj med alla mejl med uppmuntran och funderingar mm.
Jag svarar så fort jag får tid.

Med vänliga hälsningar