Ett steg framåt
2010-01-24 17:17:53
Ett steg framåt, känns det som efter 15-kilometersloppet i fri stil i SM-staden Piteå. Kroppen svarade klart mycket bättre än i torsdagens pursuit.
Det kan vara skillnad på fjärdeplatser och fjärdeplatser.
I torsdags var jag seg, trött och fick inte tekniken att stämma. Jag slet mig igenom loppet och kände mig frustrerad efteråt.
I dag känner jag mig lugnare efter loppet. Jag hade viss fart under skidorna, tekniken var mycket bättre i fri stil och tidsavståndet upp till Hellner var inte katastrofalt.
Det är skönt att konstatera att det gick åt rätt håll. Något annat hade känts grymt tungt, även om jag hela tiden förstått att det inte skulle bli någon lätt resa mot storformen efter sju veckor utan tävling och med väldigt lite träning.
Trots allt är man ju bara människa, det är inte bara att trycka på en knapp och tro att hela systemet fungerar hundra direkt.
Återstår gör att mata på med träning, att köra både mängd och fart och trimma motorn för tävlingsfart.
Får jag träna gott framöver och köra VC-genrepet i Canmore över 15 km (f), så kanske jag hinner komma i OS-form.
Jag måste bli lite starkare, orka lite till, för att få tryck i åkningen. Det som ger speed i åkningen. I dag orkade jag åka på i ett relativt jämnt tempo, som på ett tuffare träningspass.
Jag är i alla fall optimist, igen. Sanningen å säga var jag inte det när jag flög hem till Östersund i torsdags kväll för att vara med på det sedan länge planerade Vasaloppslägret.
Då kändes det mesta tungt.
Nu känns det mer uppåt. Särskilt som herrarnas förbundskapten Joakim Abrahamsson gett mig ett upplägg som främjar min utveckling mot OS-tävlingarna i Whistler.
Jag slipper höghöjdslägret i Apix dit större delen av längdlandslaget reser på torsdag på höghöjdläger.
Höjdträning är inget jag behöver nu. Det är mycket och effektiv träning som krävs. Och den får jag sköta hemma i Östersund.
Nytt avresedatum blir måndag 1 februari med sprintgänget. Genom den förändringen slipper jag bland annat en resdag och vinner en träningsdag.
Sammanfattningsvis: Det finns hopp och förnyad energi efter söndagens SM-tävling.
Slutligen: Kul att vara med Vasaloppsåkarna en dag, att se deras entusiasm för längdåkning. Viljan att lära och glädjen att ta sig fram på det vita guldet.
Jag hade för övrigt anlitat en god lärarvikarie: Frode Estil…
Hörs snart
Skidhälsningar
Anders Södergren
2010-01-24 17:17:53
Ett steg framåt, känns det som efter 15-kilometersloppet i fri stil i SM-staden Piteå. Kroppen svarade klart mycket bättre än i torsdagens pursuit.
Det kan vara skillnad på fjärdeplatser och fjärdeplatser.
I torsdags var jag seg, trött och fick inte tekniken att stämma. Jag slet mig igenom loppet och kände mig frustrerad efteråt.
I dag känner jag mig lugnare efter loppet. Jag hade viss fart under skidorna, tekniken var mycket bättre i fri stil och tidsavståndet upp till Hellner var inte katastrofalt.
Det är skönt att konstatera att det gick åt rätt håll. Något annat hade känts grymt tungt, även om jag hela tiden förstått att det inte skulle bli någon lätt resa mot storformen efter sju veckor utan tävling och med väldigt lite träning.
Trots allt är man ju bara människa, det är inte bara att trycka på en knapp och tro att hela systemet fungerar hundra direkt.
Återstår gör att mata på med träning, att köra både mängd och fart och trimma motorn för tävlingsfart.
Får jag träna gott framöver och köra VC-genrepet i Canmore över 15 km (f), så kanske jag hinner komma i OS-form.
Jag måste bli lite starkare, orka lite till, för att få tryck i åkningen. Det som ger speed i åkningen. I dag orkade jag åka på i ett relativt jämnt tempo, som på ett tuffare träningspass.
Jag är i alla fall optimist, igen. Sanningen å säga var jag inte det när jag flög hem till Östersund i torsdags kväll för att vara med på det sedan länge planerade Vasaloppslägret.
Då kändes det mesta tungt.
Nu känns det mer uppåt. Särskilt som herrarnas förbundskapten Joakim Abrahamsson gett mig ett upplägg som främjar min utveckling mot OS-tävlingarna i Whistler.
Jag slipper höghöjdslägret i Apix dit större delen av längdlandslaget reser på torsdag på höghöjdläger.
Höjdträning är inget jag behöver nu. Det är mycket och effektiv träning som krävs. Och den får jag sköta hemma i Östersund.
Nytt avresedatum blir måndag 1 februari med sprintgänget. Genom den förändringen slipper jag bland annat en resdag och vinner en träningsdag.
Sammanfattningsvis: Det finns hopp och förnyad energi efter söndagens SM-tävling.
Slutligen: Kul att vara med Vasaloppsåkarna en dag, att se deras entusiasm för längdåkning. Viljan att lära och glädjen att ta sig fram på det vita guldet.
Jag hade för övrigt anlitat en god lärarvikarie: Frode Estil…
Hörs snart
Skidhälsningar
Anders Södergren
Startsidan
Skriv ut
Favorit
Kontakt
RSS Nyheter
