Om fem månader blir jag pappa!
2009-04-24 17:52:24
Jag ska bli pappa. Lisa gav mig glädjebeskedet i januari. Det gav mig en enorm kick av glädje och energi, en positiv känsla som gjort mig starkare och varm i kropp och själ.
Det är ju ingen överdrift om jag påstår att det senaste året varit dramatiskt, händelserikt och omtumlande.
Jag har opererat mig två gånger och varit en stamkund på sjukhuset sedan lungan pajade ihop förra sommaren.
Jag har också lyckats vinna VM-silver, en världscuptävling och två individuella SM-guld.
När jag kommit igång efter operationen i november gick det mesta som på räls fram till två dagar innan VM-stafetten i Liberec.
Då slog magsjukan till.
Lisa och jag valde att inte offentliggöra att vi väntar tillökning i familjen i oktober.
Lisas besked till mig i januari har burit mig fram genom eld och vatten.
Jag fick extra kraft att tävla på högsta internationella nivå, och jag fick extra kraft att hantera svåra stunder som när magsjukan ödelade halva VM för mig.
Under silverloppet tänkte jag flera gånger på det fantastiska att jag ska bli pappa och Lisa mamma. Det känns som att kärleken bara växer inom mig. Och det betyder egentligen allt, att vara lycklig.
Vi längtar till nedkomsten, att få ta oss an en litet barn som är en del av oss båda.
Som ni förstår har jag inte haft några problem med humöret, trots ryggoperationen.
Läkningsprocessen går planenligt. Jag har hållit mig i skinnet i fyra veckor nu. Om 1-2 veckor beräknas läkningen vara klar. Då blir det undersökning och besked om hur den fortsatta rehabiliteringen ska ske.
Jenny Jonasson (Mats Larssons sambo) hjälper mig att träna upp och stabilisera muskelgrupperna kring disken och bålen. Vi jobbar hårt och det känns bra.
Jag går promenader med hundarna Nils och Alfons, jag har kört skoter och faktiskt cyklat en kort sväng. Styrkan är inte hundra procent i ena benet, vilket beror på att nerverna runt disken inte läkt färdigt.
En månads vila har gjort mig grymt sugen att påbörja träningen inför OS i Vancouver.
Motivationen är på topp. Den ofrivilliga vilan kom i rätt tid. Säsongen var inne på upploppet och det känns lättare att acceptera missade tävlingar i mars och april än i januari och februari.
Operationen är en investering för framtiden. Min rygg har fått mycket stryk genom åren. Nu får den sin välbehövliga behandling och uppbyggnad.
Om den här tiden betyder att jag slipper ryggont de närmaste åren, och även efter karriären, så är det värt alla ingrepp och rehabpass.
Vi har vistats omväxlande i Östersund och Bruksvallarna. I dagarna drar vi till Bruks igen för att vistas i den vidunderliga fjällmiljön.
Jag njuter av tillvaron och känner en inre harmoni. Framtiden blir hur spännande som helst. Jag är inställd på att ta emot alla utmaningar som väntar både i och utanför skidspåret.
Vi hörs snart
Skidhälsningar
Anders Södergren
2009-04-24 17:52:24
Jag ska bli pappa. Lisa gav mig glädjebeskedet i januari. Det gav mig en enorm kick av glädje och energi, en positiv känsla som gjort mig starkare och varm i kropp och själ.
Det är ju ingen överdrift om jag påstår att det senaste året varit dramatiskt, händelserikt och omtumlande.
Jag har opererat mig två gånger och varit en stamkund på sjukhuset sedan lungan pajade ihop förra sommaren.
Jag har också lyckats vinna VM-silver, en världscuptävling och två individuella SM-guld.
När jag kommit igång efter operationen i november gick det mesta som på räls fram till två dagar innan VM-stafetten i Liberec.
Då slog magsjukan till.
Lisa och jag valde att inte offentliggöra att vi väntar tillökning i familjen i oktober.
Lisas besked till mig i januari har burit mig fram genom eld och vatten.
Jag fick extra kraft att tävla på högsta internationella nivå, och jag fick extra kraft att hantera svåra stunder som när magsjukan ödelade halva VM för mig.
Under silverloppet tänkte jag flera gånger på det fantastiska att jag ska bli pappa och Lisa mamma. Det känns som att kärleken bara växer inom mig. Och det betyder egentligen allt, att vara lycklig.
Vi längtar till nedkomsten, att få ta oss an en litet barn som är en del av oss båda.
Som ni förstår har jag inte haft några problem med humöret, trots ryggoperationen.
Läkningsprocessen går planenligt. Jag har hållit mig i skinnet i fyra veckor nu. Om 1-2 veckor beräknas läkningen vara klar. Då blir det undersökning och besked om hur den fortsatta rehabiliteringen ska ske.
Jenny Jonasson (Mats Larssons sambo) hjälper mig att träna upp och stabilisera muskelgrupperna kring disken och bålen. Vi jobbar hårt och det känns bra.
Jag går promenader med hundarna Nils och Alfons, jag har kört skoter och faktiskt cyklat en kort sväng. Styrkan är inte hundra procent i ena benet, vilket beror på att nerverna runt disken inte läkt färdigt.
En månads vila har gjort mig grymt sugen att påbörja träningen inför OS i Vancouver.
Motivationen är på topp. Den ofrivilliga vilan kom i rätt tid. Säsongen var inne på upploppet och det känns lättare att acceptera missade tävlingar i mars och april än i januari och februari.
Operationen är en investering för framtiden. Min rygg har fått mycket stryk genom åren. Nu får den sin välbehövliga behandling och uppbyggnad.
Om den här tiden betyder att jag slipper ryggont de närmaste åren, och även efter karriären, så är det värt alla ingrepp och rehabpass.
Vi har vistats omväxlande i Östersund och Bruksvallarna. I dagarna drar vi till Bruks igen för att vistas i den vidunderliga fjällmiljön.
Jag njuter av tillvaron och känner en inre harmoni. Framtiden blir hur spännande som helst. Jag är inställd på att ta emot alla utmaningar som väntar både i och utanför skidspåret.
Vi hörs snart
Skidhälsningar
Anders Södergren
Startsidan
Skriv ut
Favorit
Kontakt
RSS Nyheter
