Skön comeback i Frankrike
2008-12-06 17:01:59
Jag känner lättnad och glädje.
Visst hänger jag fortfarande med världseliten på skidor!
Allt är som vanligt och det som tidigare hänt har på något sätt blivit som en dröm, något som inte varit på riktigt…
Innan starten i dag i La Cluzas var jag lite nervös. Kände mig lite ångestfylld och orolig. Det har ju hänt så mycket sedan jag tävlade i Bruksvallarna att jag inte riktigt visste vad jag skulle tro om form och placeringar.
Ärligt talat så var jag bara glad över att få vara med igen. Men jag ville ju gärna leverera något också. Instinkten är sådan.
Trångt och bökigt i starten, kom i alla fall iväg i röran och kunde jobba mig uppåt i fältet undan för undan.
Tyckte det gick ganska lugnt.
När Vittoz ryckte efter cirka två mil ökade farten. Då var jag varm i kläderna, lugn och fokuserad. Min plan var att spara energi fram till sista varvet.
Jag lyckades bra med det. På slutrundan ville jag testa motståndet och gick upp och drog. Jag siktade på att rycka i en av backarna. Några fick släppa.
Laddade inför sista långa backen, men där blev jag tyvärr stum 15-20 meter innan backkrönet. Där gick tåget.
Synd. För jag hade fruktansvärt bra skidor idag. Återhämtade mig också snabbt in mot mål och avslutade bra.
Det fattades lite, inte mycket.
Jag är jättenöjd.
Nu känner jag mig lättad. Och mörbultad.
Ikväll blir det en lugn afton på hotellet. I morgon väntar stafett 4x10 km. Daniel Rickardsson, Johan Olsson, jag och Marcus Hellner åker i det svenska laget.
Många konkurrenter har gett mig ryggdunkar och hälsat mig välkommen in i världscupcirkusen igen. Det gör mig varm.
Idrotten är underbar.
Jag älskar den.
Och Lisa som följde mig på teve och ringde och var glad som vanligt!
Ha det gott
Skidhälsningar
Anders Södergren
2008-12-06 17:01:59
Jag känner lättnad och glädje.
Visst hänger jag fortfarande med världseliten på skidor!
Allt är som vanligt och det som tidigare hänt har på något sätt blivit som en dröm, något som inte varit på riktigt…
Innan starten i dag i La Cluzas var jag lite nervös. Kände mig lite ångestfylld och orolig. Det har ju hänt så mycket sedan jag tävlade i Bruksvallarna att jag inte riktigt visste vad jag skulle tro om form och placeringar.
Ärligt talat så var jag bara glad över att få vara med igen. Men jag ville ju gärna leverera något också. Instinkten är sådan.
Trångt och bökigt i starten, kom i alla fall iväg i röran och kunde jobba mig uppåt i fältet undan för undan.
Tyckte det gick ganska lugnt.
När Vittoz ryckte efter cirka två mil ökade farten. Då var jag varm i kläderna, lugn och fokuserad. Min plan var att spara energi fram till sista varvet.
Jag lyckades bra med det. På slutrundan ville jag testa motståndet och gick upp och drog. Jag siktade på att rycka i en av backarna. Några fick släppa.
Laddade inför sista långa backen, men där blev jag tyvärr stum 15-20 meter innan backkrönet. Där gick tåget.
Synd. För jag hade fruktansvärt bra skidor idag. Återhämtade mig också snabbt in mot mål och avslutade bra.
Det fattades lite, inte mycket.
Jag är jättenöjd.
Nu känner jag mig lättad. Och mörbultad.
Ikväll blir det en lugn afton på hotellet. I morgon väntar stafett 4x10 km. Daniel Rickardsson, Johan Olsson, jag och Marcus Hellner åker i det svenska laget.
Många konkurrenter har gett mig ryggdunkar och hälsat mig välkommen in i världscupcirkusen igen. Det gör mig varm.
Idrotten är underbar.
Jag älskar den.
Och Lisa som följde mig på teve och ringde och var glad som vanligt!
Ha det gott
Skidhälsningar
Anders Södergren
Startsidan
Skriv ut
Favorit
Kontakt
RSS Nyheter
