Start  |  Blogg  |  Bilder  |  Historia  |  Profil  |  Sponsorer  |  Gästbok  |  Autografer

Vasaloppet 2015

Publicerad: 11 mars 2015 Kl.20:54

Jag trodde i alla fall ett tag att jag kanske hade konkurrenskraftiga skidor. Men allt skräp gjorde att klistret gick tyngre och tyngre.

Ja det var femton år sedan jag sist skidade mellan Sälen och Mora. Mycket har hänt gällande konkurrensen i långloppscirkusen och intresset för skidåkningen. Fler och fler väljer att specialisera sig på långloppen och fler och fler team bildas som ger åkarna nästan samma möjligheter som ett landslag har att hjälpa åkarna utvecklas. Man ser åter också ett väldigt stort ökning i segmentet elitmotionärer som satsar och tränar i stort sett lika mycket som eliten trots kombinationen med ett vanligt jobb. Vasaloppet är en gigantisk drivmotor för massor av folk som motiveras att träna och ta hand om sig och sin kropp. Riktigt kul att se vilken fantastisk organisation som finns kring Vasaloppet. Det märks verkligen att det finna många års erfarenhet av att organisera så stora arrangemang. Allt flyter på med transporter och man slussas fram klockrent från målområde till duschar, till mat och tillbaka till målområdet. Imponerande!

Min upplevelse av loppet och prestationen var till en början riktigt bra. Jag chansade med fästvalla trots att jag befarade att det kunde gå tungt. Men mitt argument var att jag inte var lika bra förberedd att staka mig igenom loppet som många av långloppsspecialisterna och därför satsade jag offensivt från start och gick på i bra tempo över myrarna. Jag fick snabbt en lucka på ca en och en halv minut som jag höll i ca en timme. Då trodde jag att jag kanske chansat rätt trots allt och att det kunde dröja ett tag innan klungan skulle hinna ikapp, för det var jag ändå väldigt inställd på att dom skulle göra. I alla fall några. Men när det började gå lite utför mot Mångsbodarna tog det inte många kilometer innan klungan susade ikapp. Det fanns inte en chans att jag kunde ens hänga med i rygg på någon och plötsligt kändes det otroligt långt kvar till mål. Jag körde i stort sett hela loppet själv utan att ha möjlighet att vila upp mig i någon klunga. Trist! Jag tycker att jag låg på i stort sett det jag hade hela vägen och trots det var jag 20 minuter från täten i mål.

Taktiken lagmässigt var att sätta fart på loppet och det tror jag min offensiva start bidrog en del till. Det sprack upp ordentligt i alla fall och det tuffa tempot passade verkligen Petter Eliasen som verkligen var urstark. Grymt imponerande att vinna loppet redan i sin debut. Imponerande också av Anders Aukland att år efter år visa sin åkstyrka utan att tappa i kapacitet.

För min egen del känner jag att jag måste ta det mentala klivet att lita på min åkstyrka även i stakåkningen. Jag tror tyvärr inte att vi får se så många fler vasaloppssegrare som kör riktig skidåkning med fästvalla.

Nästa år blir fokus på bara långlopp och såklart blir fokuseringen betydligt mer riktad mot stakåkningen. Mycket inspirerad av Ellipsen som innan Jizerska inte heller hade tron på att han kunde vinna lopp på blanka skidor.

Jag lovar att komma bättre förberedd till Vasaloppet 2016.

HA DET GOTT!

Skidhälsningar

Anders Södergren

Dela på Facebook Dela på Twitter

Tidigare blogginlägg
Senaste i gästboken
Team Anders Södergren
Det är roligt att så många är in och läser på hemsidan.
Jag ska försöka att uppdatera den så ofta jag hinner.

Jätteskoj med alla mejl med uppmuntran och funderingar mm.
Jag svarar så fort jag får tid.

Med vänliga hälsningar